Funderingar
Inatt när jag skulle sova låg jag och funderade. Eller rättare sagt, jag tänkte på hur saker var när jag var liten.
Jag låg och tänkte på när jag var med min bästa vän Kalle varenda dag. Jag minns nästan varenda pinal i deras hus, även om det börjar vara ett bra tag sen dom flyttade från Brännan in till Ostvik.
Jag minns hur det luktade, jag minns den lilla syhörnan brevid toan.
Gud vad tiderna förändras. Jag minns även hur det såg ut hemma hos Linn i Östanbäck, och delar ur Elinas hus i Östanbäck. På den tiden när man inte hade några bekymmer nästan.
Jag drömde tillochmed om Linns pappa Åke inat haha! Att jag pratade med honom utanför deras hus =P
Jag minns även den bästa tiden i mitt liv. Måste ha varit sommaren mot 8:an. Inga bekymmer, alla Ostvikare och Östanbäckare umgicks med alla. Vi va ute hela sommaren och bara va. Det var tider det.
Jag hade faktiskt rätt kul tills innan jag flyttade till Burträsk också. Jag saknar dom tiderna grymt mycket. Även om jag på ett sätt gillar att inte veta vad framtiden ska ge, så kan jag inte låta bli att sakna det som varit. Fast, jag vet att även om jag skulle flytta tillbaka så skulle inget vara som det en gång varit. Det är över nu och det är bara inse, även om jag blir lite tårögd.
Folk förändras, men den konstigaste känslan är att träffa någon som man spenderat så mycket tid med förut, men nu verkar det inte som att man känner varandra. Kan väl ärligt säga att jag har kvar 1 kompis sen högstadiet och 1 sen gymnasiet. Det är tråkigt, med tanke på hur många man känt. Eller ja, känner gör man väl fortfarande, men inget är som sagt som det har varit.
Nu kommer Emanuels sankt bernadshund Julia och lägger upp sitt blöta ansikte i mitt knä. Hon har varit ute i regnet och lekt =) Nu ska jag sluta upp med mitt tänkade och mitt minnandes, för jag blir ärligt talat lessen när jag tänker på det som varit en gång. Svunna tider..
Jag låg och tänkte på när jag var med min bästa vän Kalle varenda dag. Jag minns nästan varenda pinal i deras hus, även om det börjar vara ett bra tag sen dom flyttade från Brännan in till Ostvik.
Jag minns hur det luktade, jag minns den lilla syhörnan brevid toan.
Gud vad tiderna förändras. Jag minns även hur det såg ut hemma hos Linn i Östanbäck, och delar ur Elinas hus i Östanbäck. På den tiden när man inte hade några bekymmer nästan.
Jag drömde tillochmed om Linns pappa Åke inat haha! Att jag pratade med honom utanför deras hus =P
Jag minns även den bästa tiden i mitt liv. Måste ha varit sommaren mot 8:an. Inga bekymmer, alla Ostvikare och Östanbäckare umgicks med alla. Vi va ute hela sommaren och bara va. Det var tider det.
Jag hade faktiskt rätt kul tills innan jag flyttade till Burträsk också. Jag saknar dom tiderna grymt mycket. Även om jag på ett sätt gillar att inte veta vad framtiden ska ge, så kan jag inte låta bli att sakna det som varit. Fast, jag vet att även om jag skulle flytta tillbaka så skulle inget vara som det en gång varit. Det är över nu och det är bara inse, även om jag blir lite tårögd.
Folk förändras, men den konstigaste känslan är att träffa någon som man spenderat så mycket tid med förut, men nu verkar det inte som att man känner varandra. Kan väl ärligt säga att jag har kvar 1 kompis sen högstadiet och 1 sen gymnasiet. Det är tråkigt, med tanke på hur många man känt. Eller ja, känner gör man väl fortfarande, men inget är som sagt som det har varit.
Nu kommer Emanuels sankt bernadshund Julia och lägger upp sitt blöta ansikte i mitt knä. Hon har varit ute i regnet och lekt =) Nu ska jag sluta upp med mitt tänkade och mitt minnandes, för jag blir ärligt talat lessen när jag tänker på det som varit en gång. Svunna tider..
Kommentarer
Postat av: Malin
Kanner igen dom tankarna..
hemskt nar man inser att man knappt pratar med gamla vanner langre..
Kramar
Trackback
