Min egna lilla Hasse...
I skrivande stund vet jag inte om jag kommer ha två katter imorrn eller en..
Hasse kom in ikväll och stödjer inte alls på ena bakbenet så jag vet inte om det är brutet.. Pälsen är full i grus och det är bara rycka hur mycket päls man vill från han, den lossnar direkt..
Jag har sutte nu i en timme ungefär och grinat konstant vid tanken på att jag kanske måsta ta bort han. För om nu benet är av så har jag inte nån möjlighet i världen att betala så att det bli bra igen, och jag vill inte att han ska lida...
Jag har sutte och hållit han i min famn och jag vet inte om det är sista natten han sover med mig.. Vetrinären imorrn kl 8. Kalla mig blödig men trots att Hasse är en katt, och är lite konstig så är han ändå MIN Hasse.. Och bara tanken på att jag kanske måste ta bort han får mig att gråta diret.
Tanken på att han inte kommer att trösta mig när jag är ledsen, eller tanken på att jag aldrig kommer att få se hans konstiga saker han har för sig ibland, eller tanken på att jag aldrig kommer få se den där pälsbollen springa efter gården igen den får mig att gråta.
Jag hoppas att jag kan återkomma imorrn och säga att benet bara va stukat och att han kommer att bli bra..
Jag är så less. Jag är så jäävla LESS! Det har vart mycket skit på senaste, men så fort man kanske får ett telefonsamtal om nånting som gör en lite gladare så kommer det ALLTID ett bakslag. Just nu känns det aldrig nånsin som att det kommer att bli bra igen!!
Hasse kom in ikväll och stödjer inte alls på ena bakbenet så jag vet inte om det är brutet.. Pälsen är full i grus och det är bara rycka hur mycket päls man vill från han, den lossnar direkt..
Jag har sutte nu i en timme ungefär och grinat konstant vid tanken på att jag kanske måsta ta bort han. För om nu benet är av så har jag inte nån möjlighet i världen att betala så att det bli bra igen, och jag vill inte att han ska lida...
Jag har sutte och hållit han i min famn och jag vet inte om det är sista natten han sover med mig.. Vetrinären imorrn kl 8. Kalla mig blödig men trots att Hasse är en katt, och är lite konstig så är han ändå MIN Hasse.. Och bara tanken på att jag kanske måste ta bort han får mig att gråta diret.
Tanken på att han inte kommer att trösta mig när jag är ledsen, eller tanken på att jag aldrig kommer att få se hans konstiga saker han har för sig ibland, eller tanken på att jag aldrig kommer få se den där pälsbollen springa efter gården igen den får mig att gråta.
Jag hoppas att jag kan återkomma imorrn och säga att benet bara va stukat och att han kommer att bli bra..
Jag är så less. Jag är så jäävla LESS! Det har vart mycket skit på senaste, men så fort man kanske får ett telefonsamtal om nånting som gör en lite gladare så kommer det ALLTID ett bakslag. Just nu känns det aldrig nånsin som att det kommer att bli bra igen!!
Kommentarer
Postat av: fia
nej så hemskt! och det är inte 'bara' en katt, ett husdjur blir ens bästa vän, men bara dom som har haft ett och förlorat det kan nog förstå hur det känns för dig.. bävar inför dagen då min terrivovve dör.. :(
Postat av: Malin
Tänker på dig/er. Våran ena katt blev påkörd förra våren, det såg riktigt riktigt illa ut, han kunde knappt gå. Men efter ett besök hos veterinären fick vi veta att han var hel invändigt och ben och så, förutom att stor del av han tänder är av. efter ca 2 veckor var han som vanligt. Hoppas det går lite bra för Hasse!
Trackback
