Varför
ska man alltid utsätta sig för saker fast man vet att man blir sårad? Som om man söker sig till det som får en att må dåligt. Dumma människor är..
Nu är den nervösa känslan tillbaka och jag är less. Kan berätta ungefär hur det känns, som när man är lika nervös när man ska ringa och söka jobb, eller när man gjort jävelskap i skolan och blev inkallad till lärare och rektor och alltihop. Eller ja, vad man nu ska säga. Är så nervös nu att händerna bara skakar.
Det kommer att gå över i illamående, har märkt att det gjort det varje gång. Har spytt nån gång, det bara hugger till i magen. För att inte glömma dom här "gråt attackerna" som dyker upp som en blixt från klar himmel. Kan sitta helt normal sen börjar jag flänna mitt i allt. Great, längtar till mötet imorrn..
Har tusen saker jag vill skriva men vad ger det? Jag är bara så less att gå runt och må som jag gör och bete mig som jag gör. Som sagt, jag vill ha ut mer ur livet än det här. Fast man har bra dagar och man har dåliga dagar, idag är en dålig dag.
Fast det lättade lite att skriva. Är säkert många som tycker man är störd som fläker ut sitt liv så här, men om det gör att min vardag kan bli lite lättare, då gör jag det. Dessutom är det bara en liten del av allt. Den som har några invändningar kan sluta läsa, är ingen som tvingar till det.
Livet går ju vidare, det vet jag också. Men fan, ibland känns det så jäääävla svårt!
Näe nu måste jag gå och se om jag kan göra nått för att bli lugn, kan knappt skriva längre.
At night I pray
That soon your face will fade away
Nu är den nervösa känslan tillbaka och jag är less. Kan berätta ungefär hur det känns, som när man är lika nervös när man ska ringa och söka jobb, eller när man gjort jävelskap i skolan och blev inkallad till lärare och rektor och alltihop. Eller ja, vad man nu ska säga. Är så nervös nu att händerna bara skakar.
Det kommer att gå över i illamående, har märkt att det gjort det varje gång. Har spytt nån gång, det bara hugger till i magen. För att inte glömma dom här "gråt attackerna" som dyker upp som en blixt från klar himmel. Kan sitta helt normal sen börjar jag flänna mitt i allt. Great, längtar till mötet imorrn..
Har tusen saker jag vill skriva men vad ger det? Jag är bara så less att gå runt och må som jag gör och bete mig som jag gör. Som sagt, jag vill ha ut mer ur livet än det här. Fast man har bra dagar och man har dåliga dagar, idag är en dålig dag.
Fast det lättade lite att skriva. Är säkert många som tycker man är störd som fläker ut sitt liv så här, men om det gör att min vardag kan bli lite lättare, då gör jag det. Dessutom är det bara en liten del av allt. Den som har några invändningar kan sluta läsa, är ingen som tvingar till det.
Livet går ju vidare, det vet jag också. Men fan, ibland känns det så jäääävla svårt!
Näe nu måste jag gå och se om jag kan göra nått för att bli lugn, kan knappt skriva längre.
At night I pray
That soon your face will fade away
Kommentarer
Postat av: Ronja
Att skriva brukar vara det enda man kan göra för att
få någon slags översikt och kontroll på tankarna,
tror inte att nån tycker att du är störd :)
Trackback
