Hans Banan
Nånting är galet, han skiter blod... Ofta och lite överallt.. Känns inte alls kul och vetrinären har ju inte öppet nu så får vänta till imorrn. Är ingen trevlig syn..
Skrev ju på fejjan att jag nog skulle måsta ringa vetrinären imorrn och de va en som "gillade" när jag skrev att hans bajsat blod rätt mycke å lite överallt.. Då va jag rent tvungen att skriva till den personen och påpeka att de inte va så jävla kul.. Då fick jag som svar en gång" Att du tog det så seriöst" och då börja jag fundera..
Är jag en fjant som flännar över allt? Eller va är det frågan om..
Näe de är jag inte. Jag älskar verkligen mina katter och det gör ont i hjärtat att se nån av dom dålig.. Kisse som är 15år nu, förstår ni hur stor del han är av mitt liv? Han har varit med längre än nån av mina vänner.. Och den dagen han dör......... Det spelar ingen roll vars jag än befinner mig, om jag får en chans att komma hem och säga hejdå till han även om ja så befinn mig i Mongoliet så kommer jag göra allt.. Så mycke betyder han för mig.. Så därför hoppas jag att Hasse får vara med minst lika länge.. Han är också en stor del av våran familj, som först va helt knäpp i huvet som förvandlades till familjens clown.
Just nu tänker ja tillbaka på när Hasse fått spö som fan i somras och haltade jättemycke. Den kvällen grät jag som ett litet barn då ja inte visste hur de skulle gå hos vetrinären, jag minns när jag ringde till pappa och berättade va som hänt och grät så han knappt hörde va jag sa.. Men han sa att det skulle lösa sig, för att pappa är bäst.. Som tur va fick han ju tratt och penicillin.
Och JA jag tar de jävligt seriöst när mina katter är sjuk..
Skrev ju på fejjan att jag nog skulle måsta ringa vetrinären imorrn och de va en som "gillade" när jag skrev att hans bajsat blod rätt mycke å lite överallt.. Då va jag rent tvungen att skriva till den personen och påpeka att de inte va så jävla kul.. Då fick jag som svar en gång" Att du tog det så seriöst" och då börja jag fundera..
Är jag en fjant som flännar över allt? Eller va är det frågan om..
Näe de är jag inte. Jag älskar verkligen mina katter och det gör ont i hjärtat att se nån av dom dålig.. Kisse som är 15år nu, förstår ni hur stor del han är av mitt liv? Han har varit med längre än nån av mina vänner.. Och den dagen han dör......... Det spelar ingen roll vars jag än befinner mig, om jag får en chans att komma hem och säga hejdå till han även om ja så befinn mig i Mongoliet så kommer jag göra allt.. Så mycke betyder han för mig.. Så därför hoppas jag att Hasse får vara med minst lika länge.. Han är också en stor del av våran familj, som först va helt knäpp i huvet som förvandlades till familjens clown.
Just nu tänker ja tillbaka på när Hasse fått spö som fan i somras och haltade jättemycke. Den kvällen grät jag som ett litet barn då ja inte visste hur de skulle gå hos vetrinären, jag minns när jag ringde till pappa och berättade va som hänt och grät så han knappt hörde va jag sa.. Men han sa att det skulle lösa sig, för att pappa är bäst.. Som tur va fick han ju tratt och penicillin.
Och JA jag tar de jävligt seriöst när mina katter är sjuk..
Kommentarer
Postat av: maria
Hej! Har inte gjort det på ett tag faktiskt! Jag försöker verkligen att komma ihåg alla bloggar men det är inte alltid lätt? hahah:) Ska definitivt skärpa mig från och med nu:)
Trackback
