Små små stunder

Igår när vi låg och såg film så började jag tyst, utan ett ljud eller en snyftning, att grina till filmen (som vanligt, är blödig) som vi såg. Helt plötsligt böjer sig Jacob över mig och kollar om jag grinar, utan att jag ens låtit det minsta. Idag va jag tvungen fråga han om hur han kunde veta det. Då svara han "Jag känner dig".

Det känns så otroligt bra att vi känner varandra ut och in. Jag har fångat upp saker om han som ingen annan har, och han vet saker om mig. Jag vet hur han reagerar i vissa situationer och han vet hur jag är. En sak jag märkt är att när vi sover, eller då han sover, om han ligger helt still och börjar klia sig i ansiktet eller nåt, då är det dags att vända på sig. Är likadant varje gång! :P

Snart firar vi ett år tillsammans, och mer ska det bli. Jag älskar dig min smula :)


Du är det finaste jag vet
Du är det dyraste i världen
Du är som stjärnorna
Som vindarna
Som vågorna
Som fåglarna
Som blommorna på marken
Du är min ledstjärna och vän
Du är min tro, mitt hopp, min kärlek



Pappa är inte glad på blian. Han ska beställa en timmerbil och fortsätter det så här så kommer den bilen inte få det kul när han ska upp efter att ha lastat av. Hela gården blir is när det blir så här, och det är jävlart glashalt!

Sen skulle jag försöka ge katten ett avmaskningspiller. Gick inte alls bra, fick mest kattdräggel fulla händerna. Får väl se hur det går med Hasse...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0