Dom små sakerna..
Har ni tänkt på att det finns små saker här i livet som bara gör att man vill skjuta sig i knäskålen?
Själv har jag två saker som är extremt små men ack så jobbiga.
Det första är när jag satt mig i datastolen och kommer på att jag inte slagit igång förstärkaren. Ingen förstärkare = inget ljud. Jag gör allt för att slippa ställa mig upp och slå på den. Letar grunkor som jag kan förlänga min arm med, saker jag kan kasta, tankeöverföring. Ibland skulle jag kunna ta katten jag har i knät och kasta mot den i hopp om att finna ON knappen. Näe skämt och sido, så långt skulle jag inte gå men jag gör verkligen allt jag kan för att slippa, upp till den gränsen då.
Det andra är att jag har en vana att lasta av allt på sängen som jag tar med mig på rummet. Visst tog jag in en byrå som skulle hjälpa mig att inte lägga sakerna på sängen men no shit sherlock, nog gör jag det ändå. Ibland känner jag bara för att ta i underlakanet och dra hela schabraket mot mig inklusive kudde och allt.
Varför inte bara ta som vana att slå igång förstärkaren när jag går in i rummet, eller lägga det jag har med mig på byrån. Näe det är verkligen långa ledningar.
Nån annan som känner igen sig och har liknande problem?
Dom är så små men är lika jobbiga som en bajskorv som inte går spola ner.
Själv har jag två saker som är extremt små men ack så jobbiga.
Det första är när jag satt mig i datastolen och kommer på att jag inte slagit igång förstärkaren. Ingen förstärkare = inget ljud. Jag gör allt för att slippa ställa mig upp och slå på den. Letar grunkor som jag kan förlänga min arm med, saker jag kan kasta, tankeöverföring. Ibland skulle jag kunna ta katten jag har i knät och kasta mot den i hopp om att finna ON knappen. Näe skämt och sido, så långt skulle jag inte gå men jag gör verkligen allt jag kan för att slippa, upp till den gränsen då.
Det andra är att jag har en vana att lasta av allt på sängen som jag tar med mig på rummet. Visst tog jag in en byrå som skulle hjälpa mig att inte lägga sakerna på sängen men no shit sherlock, nog gör jag det ändå. Ibland känner jag bara för att ta i underlakanet och dra hela schabraket mot mig inklusive kudde och allt.
Varför inte bara ta som vana att slå igång förstärkaren när jag går in i rummet, eller lägga det jag har med mig på byrån. Näe det är verkligen långa ledningar.
Nån annan som känner igen sig och har liknande problem?
Dom är så små men är lika jobbiga som en bajskorv som inte går spola ner.
Kommentarer
Trackback
