Det är hit man kommer när man kommer hem
Kom just att tänka på en sak att ja faktiskt blev specialbehandlad som liten av skolan, fast de va inte så konstigt men ändå. Ja fick åka taxi till och från skolan pga att ja måste korsa en hårt trafikerad E4:a för att få mig åt skolan. De här va ju innan allt byggdes om och vi fick en gång bro.
Men de är ändå lite sjukt att ja har för mig att ja fick åka taxi tills ja gick i årskurs 3. Ja tror ju inte precis att man är så mycke bättre på att se sig för bara för att man är 8 år eller nå sånt. Men nu hade ja ju fått lära mig som liten att efyran = aja baja så igentligen va de aldrig nått problem. Ja lekte själv på gården utan att vara nära vägen men ur skolans håll så borde ja fått åka taxi ända till årskurs 6.
Då kom ja att tänka på ett gammalt par som bodde rakt över våran korsning ut mot efyra, som sagt innan allt byggdes om. Huset är idag rivet, gubben dog på min födelsedag för många år sen och ja vet inte vars hon tog vägen.. Men dom brukade följa mig över vägen. Ja blir så glad när ja tänker på hur fint de är när grannar hjälps åt när de kanske krisar ibland. Ja saknar dom två, de gör jag. Han hade sailor tatueringar.
Pappa har hjälpt till en hel del med traktorn i "våran del av byn", eller ja i resten av byn också.. Men då hjälper man till sen kommer dom förbi med bröd eller va de nu kan vara. Tror aldrig att han skulle neka nån som va i behov av hjälp. Ja önskar och hoppas att den dan ja väl flyttar till hus att ja får komma till ett sånt ställe, där grannarna är överens och hjälper en när de krisar. De är helt klart guld värt!
Ja har en annan granne som fortfarande lever som vi kallar för Karamellkokarn iochmed att han kokade karameller förut innan sockret blev så dyrt. Nog va man dit ibland "bara för att hälsa på" och kanske få sig nån godis bit hem ;)
Men de är ändå lite sjukt att ja har för mig att ja fick åka taxi tills ja gick i årskurs 3. Ja tror ju inte precis att man är så mycke bättre på att se sig för bara för att man är 8 år eller nå sånt. Men nu hade ja ju fått lära mig som liten att efyran = aja baja så igentligen va de aldrig nått problem. Ja lekte själv på gården utan att vara nära vägen men ur skolans håll så borde ja fått åka taxi ända till årskurs 6.
Då kom ja att tänka på ett gammalt par som bodde rakt över våran korsning ut mot efyra, som sagt innan allt byggdes om. Huset är idag rivet, gubben dog på min födelsedag för många år sen och ja vet inte vars hon tog vägen.. Men dom brukade följa mig över vägen. Ja blir så glad när ja tänker på hur fint de är när grannar hjälps åt när de kanske krisar ibland. Ja saknar dom två, de gör jag. Han hade sailor tatueringar.
Pappa har hjälpt till en hel del med traktorn i "våran del av byn", eller ja i resten av byn också.. Men då hjälper man till sen kommer dom förbi med bröd eller va de nu kan vara. Tror aldrig att han skulle neka nån som va i behov av hjälp. Ja önskar och hoppas att den dan ja väl flyttar till hus att ja får komma till ett sånt ställe, där grannarna är överens och hjälper en när de krisar. De är helt klart guld värt!
Ja har en annan granne som fortfarande lever som vi kallar för Karamellkokarn iochmed att han kokade karameller förut innan sockret blev så dyrt. Nog va man dit ibland "bara för att hälsa på" och kanske få sig nån godis bit hem ;)
Kommentarer
Trackback
