Nu så!

Ska berätta om i natt. Jag och Robin skulle bara fara ut en sväng men sen körde vi mot Lövånger och ja sa på skämt att vi borde fara till Ume och se om Tacobar va öppet å så blev de :P Vi kom fram till Ume strax före 2 och vi köpte en dricka, kollade läget, körde på ställen man int få köra för vi va förvirrade, hatade Ume och flydde hem :P

När vi kom nån mil innan Lövånger på en raksträcka så ser vi ett lyse i diket i mörkret och undra vafaan som stod på. Så vi stanna och och vafan, i diket står en A-Ford från 1929. Eller de visste vi inte då men så va läget iaf. Robin fråga gubben om han va full för han betedde sig väldigt konstigt men sa att han va absolutist så vi hjälpte till att dra upp han. De lukta bränd koppling om 940:n haha ;)

Men vi fick upp han tillslut och då börja gubben berätta om bilen va de va för nån och att den va i originalskick. Han va på väg från Vallentuna till Norge för att åka med Hurtigrutten eller va de nu het. Han och hans son hade planerat att göra de i den där bilen men sonen gick bort för 20 år sen så nu hade han farit själv med en nalle som tillhörde sonen. Flänn flänn...!

Men så öppna han dörren och ut föll en dunk me vätska, HB dunken tänkte vi båda direkt men han hällde de i kylarn och de lukta inge sprit så :P Sen berätta han att han fått en stroke de va därför han "va som han va". Tydligen hade han bokat vandrarhem i Övik men fick int tag på dom så han hade väl förmodligen kört vidare och somnat framför ratten och kört av.

Vi körde efter han till stan och vi börja fundera mer och mer på om han va full för att han va och vingla över mittlinjen och de blev spännande när de kom vägräcken då de blir 2+1 vägar.. Ja satt och berätta nått och såg just att han vingla så de blev ett långt F ja sa, då skratta vi båda haha :P

Men han stanna av på Shell iallafall och då börja nån gubbe prata me han om bilen och iofs, den har ju "några" år på nacken så hela bilen är ju typ ett enda stort glapp så kanske inte är så konstigt om han vingla omkring. Tyckte han va så skön när gubben där fråga om varför Forden gick varm. Han ryckte bara på axlarna, han tyckte väl att de skulle va så :) Vi sa hej då och ja va väl hemma vid 5 tiden. Ja hoppas att han lyckas me sin resa!


Ja ha vare me om en del konstiga saker, mest att ja vart på fel ställe vid fel tillfälle, men de här kommer ja aldrig glömma och inte Robin heller. Såna bilar hittar man inte i diket! :P Och tänk om vi aldrig fare till Ume, eller farit när vi for, eller inte virrat bort oss, då kanske vi int hade stött på de här märkliga.. :)

Som vanligt så har man aldrig kameran me sig men några mobil bilder blev de :)






Väldigt dålig bild på bilen i diket. Ska se om ja kan göra den ljusare :P

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0