Take a trip down memory lane

Igår när jag gjorde pepparkaksgaraget så satt jag mig ner och tittade i gamla fotoalbum och faan va fort det gått. När jag säger det så tänker jag mest på min mamma, hur fort det gått på 23 år, dvs sen jag föddes. När man ser på kort från då och hur det är nu. Hur fort hennes sjukdom utvecklat sig och inget kan man göra, bara stå vid sidan av och se på.

Det går även se på kort att allt gått fort på bara några år, om vi säger från 93 - 98 så har de gått jävla fort. Men så är det i livet, det är inte alltid rättvist. Och även om jag älskar min mamma mest av allt så kan jag inte låta bli att tänka på hur det vore OM hon INTE vore sjuk. Alltså va en (förbjudet att säga) "normal" mamma. Visserligen kommer jag aldrig få veta, men undra kan man ju alltid.

Å andra sidan får man tänka på allt min mamma hann uppleva innan sjukdomen blev som värst, bla att hon födde två underbara ungar, så säger väl alla mammor om sina barn? :P Det finns andra med samma sjukdom som aldrig ens haft en chans att få barn.

Nä som sagt det är inte rättvist ibland, men det är bara sånt man får leva med...



En dag innan julafton för många år sen innan man var medveten dom nånting alls.
De va tider de :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0