Fan

De här kommer låta lite skumt men igår såg vi som sagt Pearl Harbor och har inte sett den på många år, och ja vet varför. Ja kommer så starkt ihåg när ja hade sett den filmen på bio 2001. Ja mådde så dåligt efter den, ska väl inte säga att ja va deprimerad men jävligt nere.

Ja kände att ja hörde inte hemma här, ja hörde hemma i USA, ja hörde hemma i den tiden. De hade inget att göra me min familj, vänner eller nått sånt. Ja kände bara att nånting va fel. De där satt i sig ett ganska bra tag. Tänk där va ja 13 år gammal och kände mig så fel, att allt jag hade intresse för fanns i ett annat land. Många timmar den sommarn satt ja ute me min freestyle eller va de nu va ja hade och lyssnade på Faith Hill - There you'll be och bara glodde.

Tror aldrig ja berättat de för nån, och ja vet inte varför ja gör de nu heller. Aldrig nånsin har ja blive så mycke tagen av en film. De va en jobbig tid. Och inte blir de bättre av att ja sitter här och minns och samtidigt lyssnar på soundtracket. De är så sorgligt men satans fint samtidigt.

Japp så nu visste ni de.
Kanske dags att byta låt nu då..






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0