The loving gift

Har gjort nada idag. Hade svårt att somna i natt, låg mest och tänkte på jobbet. Vet inte varför jag oroar mig och tänker att jag kommer sluta efter nån dag för att jag kommer känna att jag inte kan. Varför varför tänka såna tankar? Man kan ju inte bli bra på något föränn man hållit på med det ett tag. Som när jag och Robin va till Dannemora förra veckan, jag svor över mig själv att jag tamefan inte kunde köra lastbil. Eller ja köra rakt fram på motorväg gick ju bra, men ett helvete att växla, de blev split och range hit och dit, hade ingen koll alls på vars ja hade bilen heller. Men hur bra blir man på det när det var minst 4 månader sen sist? Och innan det hade jag ju inte många körtimmar i kroppen heller.

Dags att tänka att jag kan! Vore ju helt perfekt om jag trivs och klarar av att va under jord, då kan jag flytta och förmodligen ta mig ner på Power Meet nästa år, säger ju varje år att jag ska återvända men det blir aldrig. Och betala pappa för Volvon så det äntligen är MIN och jag kan göra precis vad jag vill med den.


Jaja får se vad som sker ikväll. Hade hoppats på fest men det blev tydligen imorrn och jag gillar ju inte att supa lördagar så får se. Robin tyckte vi skulle göra nå men festar man inte så finns de inge att göra då man bor hemma. Får se om de blir stan en sväng eller om ja stannar hemma med ett glas vin och glor på dumburken.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0