Näe

Nu måste jag sluta läsa och titta på saker som handlar om Stefan Liv och alla andra som omkom. Aldrig nånsin har nått påverkat mig så mycke att jag är lessen hela tiden. Ja förstår inte varför heller. Sitter mycke och funderar på va dom ska ha tänkt när dom insåg att nånting är fel, nu kraschar vi.

Och som sagt förstår ja inte varför. Har ju sett han vaktat Tre Kronors kasse, sett han lite i HV och vet att han verkade vara en förvirrad typ men med ett stort hjärta. Trots det känner jag mig hur lessen som helst. Kan de vara för att han va så ung och efterlämnar fru och två små barn? Alla fina filmer och bilder som gjorts? Alla fina minnescermonier som är så tungt sorgliga på samma gång? Att livet kan tvärvända på en sekund? Att jag igår såg en film med bilder från Stefans bröllop och dom va så fina alla bilder? Att vi alla ska dö en dag och jag är rädd för det? Jag vet inte.

Nånting är de då iallafall och nu måste jag hitta på nått kul för att slippa tänka på det.
Nu har jag lättat hjärtat litegrann iallafall.

Jag kanske bara helt enkelt är en sån person som kan ta åt mig mycke när nån dör även om ja inte själv känner personen. De kan nog va så. Och de är väl inge fel i det, bara jobbigt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0