Try sleeping with a broken heart
Man behöver inte alltid vara stark, man får finnas ändå.
Det är tungt i lillhjärtat när ens vänner har problem med kärleken för jag vet hur ont det gör själv. Man vill bara fixa allt så att det blir bra igen men det går inte, det enda man kan göra är att finnas, prata och stötta. Det blir lixom bevisat gång på gång att på ett eller annat sätt tar det slut. Sista alternativet är ju såklart döden.
Kärleken är inte lätt, inte på nåt sätt alls. Men jag tror att nånstans på resan har jag lärt mig något av alla trubbel och idag skulle jag nästan påstå att mitt liv är riktigt bra. Det enda som saknas är eget boende, men på alla andra plan är det hur bra som helst. Fin familj, fina vänner och jag har en karl som jag nu träffat ett tag men det stannar som där. Jag tycker om han mycket, och det är fint att träffas men samtidigt skönt att kunna stoppa undan han bara och sköta mitt eget liv. Jag skulle nog inte påstå att vi är tillsammans, men vi umgås inte med andra heller på det sättet så tja, nånting har vi väl.
Men det är som skönt att det står där just nu. I vanliga fall så blir jag kär och galen och framför allt beroende. Hela mitt liv börjar lixom kretsa kring en människa, vännerna kommer i andra hand och även jag själv. Vill umgås hela tiden med den personen och blir det av nån anledning så man inte ses så blir det sura miner eller ledsenhet. Den här gången gör det inget att våra planer för kvällen blir inställda, och det är skönt att det är så.
Jag sätter mig själv främst för en gångs skull. Så nånting har man kanske lärt sig av 6års förhållanden. Men som sagt, det gör ont i hjärtat när det gör ont i hjärtat för folk man håller kär.. Man kan inte göra det bra men finnas iallafall. Men det är klart att det finns folk som kärleken håller för och dom är jag glad för. Kärlek kanske bara helt enkelt inte är min grej? Inte nu, kanske om några år.
Det är tungt i lillhjärtat när ens vänner har problem med kärleken för jag vet hur ont det gör själv. Man vill bara fixa allt så att det blir bra igen men det går inte, det enda man kan göra är att finnas, prata och stötta. Det blir lixom bevisat gång på gång att på ett eller annat sätt tar det slut. Sista alternativet är ju såklart döden.
Kärleken är inte lätt, inte på nåt sätt alls. Men jag tror att nånstans på resan har jag lärt mig något av alla trubbel och idag skulle jag nästan påstå att mitt liv är riktigt bra. Det enda som saknas är eget boende, men på alla andra plan är det hur bra som helst. Fin familj, fina vänner och jag har en karl som jag nu träffat ett tag men det stannar som där. Jag tycker om han mycket, och det är fint att träffas men samtidigt skönt att kunna stoppa undan han bara och sköta mitt eget liv. Jag skulle nog inte påstå att vi är tillsammans, men vi umgås inte med andra heller på det sättet så tja, nånting har vi väl.
Men det är som skönt att det står där just nu. I vanliga fall så blir jag kär och galen och framför allt beroende. Hela mitt liv börjar lixom kretsa kring en människa, vännerna kommer i andra hand och även jag själv. Vill umgås hela tiden med den personen och blir det av nån anledning så man inte ses så blir det sura miner eller ledsenhet. Den här gången gör det inget att våra planer för kvällen blir inställda, och det är skönt att det är så.
Jag sätter mig själv främst för en gångs skull. Så nånting har man kanske lärt sig av 6års förhållanden. Men som sagt, det gör ont i hjärtat när det gör ont i hjärtat för folk man håller kär.. Man kan inte göra det bra men finnas iallafall. Men det är klart att det finns folk som kärleken håller för och dom är jag glad för. Kärlek kanske bara helt enkelt inte är min grej? Inte nu, kanske om några år.
Kommentarer
Postat av: Elina
Jag tror att kärlek är kärlek, Det behöver inte vara till en pojkvän eller flickvän. Känner man stark kärlek till något annat som att man har en fin stark familjrelation, riktigt nära vänner, djur, ett jobb eller ett intresse som man älskar så kanske inte just den där partner-kärleken är så livsnödvändig just då.
Trackback
