You are not your skin

Ser ut som jag haft 7 svåra år, vilket jag har också, nästan.
 
Ska leta upp nåt som kallas frukost, min bror är på väg hit för att säga hejdå, till veckan åker han tillbaka till Afghanistan så mina känslor är liter överallt, utspridda över hela stan som jag sa till Emelie. Dock fruktansvärt lugn nu, det jobbigaste är när han åkt ifrån mig.
 
Hmf bara ta det som det kommer, kan ändå inte gör nåt åt saken.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0